Port Ellen till Portree

2016-08-01 

Port Ellen är en liten hamnby på den Skotska ön Islay som är den sydligaste ön av de inre Hebriderna. Det bor cirka 900 personer på ön och det känns när man lägger till i hamnen. Folk är välkomnande och nyfikna. Vi hittar ett litet hotell som även serverar mat och bestämmer oss för att lyxa till det lite. Här är stämningen hög och det är en salig blandning av människor. Vi får menyn av en gullig servitris och plötsligt börjar Lasse hojta. Min meny hade fattat eld! Jag hade tydligen hållt den över det lilla värmeljuset på bordet. Vi skrattat och ber servitrisen om ursäkt för den lilla fa bläsen men hon skrattar bara tillbaka och säger att det inte var första gången något sådant hände. Vi äter en helt fantastisk middag och kryper sedan till kojs efter en spännande dag.

Port Ellen

På jakt efter någonstans att äta

2016-08-02

Nästa dag tar vi oss upp till Kiloran Bay på ön Colonsay och vägen dit blir väldigt spännande. Vi tar oss fram för motor för att det är helt vindstilla och plötsligt ter sig vattnet väldigt märkligt. Det ser ut som om vattnet kokar och vi går plötsligt i nio knop. Båten blir svår att manövrera och rör sig skumpigt i vattnet. En bit bort ser vi något som liknar en vit vägg av vatten. Vi har hamnat i overfalls av de starka strömmarna och vi är glada att det inte blåser idag. Detta får oss medvetna om kraften bakom de starka strömmar som tidvattnet orsakar. Seglar man i vatten där det är stora tidvattenskillnader gäller det att ha koll på de olika faserna och ta hänsyn till hur stark vinden är och var ifrån det blåser så att man som seglare kan planera en säker färd.  När det lugnat sig så passar vi på att slänga i dörjen och vips har vi totalt sju makrillar. 

Storfiskaren är på hugget

Kiloran Bay som vi ankrar upp i är fantastisk vacker med långa vita sandstränder. Vi tar dingen i land och tar med oss vår Abu rök och sju nyfångade makrillar som vi tillreder med lite al spån. På 15 minuter har vi alldeles färsk nyrökt makrill tillagad och det doftar himmelskt! 

Ensamma i söderhavet?

Middagen på gång i röken

Vi tar en promenad på den vackra stranden medan vi väntar på nästa laddning av makrill. Två damer med sina hundar har precis tagit ett nakenbad i det friska vattnet och vi förevigar dessa nymfer med vår kamera. Det finns något naturligt vackert och avslappnat med bilden som fångar en stund av harmoni med naturen. 

Badnymfer på väg upp

Nu har vi hela viken för oss själva

Blir det bättre än så här

Tre måsar på kvällspromenad

Tistel, Skotlands nationalblomma

När vi fått våra fiskar varma så återvänder vi till båten och avnjuter dagens fångst tillsammans med ett glas kallt vitt vin. 

Festmåltid på egenfångad och rökt makrill

Solen har sjunkit under horisonten och lugnet lagt sig

2016-08-03

Barometern sjunker och det duggar lite lätt. Vi tar oss vidare till ön Canna. På vägen dit får vi sällskap av både tumlare och delfiner. Vi passerar ön Staffa som är uppbyggd av pelarbasalt som bildats då den vulkaniska basalten kylts ned och fått en form som påminner om orgelpipor. Det finns en grotta som kallas Fingals Cave som man vid goda förhållanden kan åka in i med dingen, vilket Lasse gjort vid ett tidigare tillfälle. Sikten blir sämre och sämre av dimma och regn. 

Ön Staffa med Fingals cave

Vi närmar oss destinationen och Lasse följer sin utsatta waypoint. Jag tycker att det ser ut att vara en märklig väg in till Cannas hamn och frågar Lasse om vi verkligen ska gå utsatt väg. Jo då säger Lasse jag har varit här förr! Jag tittar åter på sjökortet och har mina dubier och frågar kaptenen om han VERKLIGEN är säker på sin sak. Nja…kanske ska titta i sjökortet…. Hm, det kan vara så att vi är på fel sida om ön…….. Ha ha kaptenen har tur som har en så frågvis styrman!

Vi når inte hamn förrän sent och anländer i skymningen i en vik där vi ser en stor mörk stenkyrka på land. Någonting ylar och vi får känslan av att det både finns vargar och vampyrer på ön. 

Cannas Katolska kyrka

Det känns inte bättre av att ankaret fastar i kelpen om och om igen. Tillslut finner vi en boj vi kan lägga fast vid och kan äntligen få krypa till kojs i värmen av varandra.    

På Canna finns det många lämningar efter vikingar och man har funnit en grav som omnämns som ”The grave of the king of Norway”. Många ortsnamn är nordiskt klingande efter norsemen som är det nordiska folket innan de kristnats. På Canna finns det även ruiner från ett fängelse som är placerat högt upp på en otillgänglig klippa. Kriminalvårdsinspektören undrar så hur de kunde arbeta med fångarnas återanpassning till samhället…. Ja det var väl andra bullar på den tiden! Vatten och bröd på sin höjd!

En större charterskuta la till bredvid oss och de kom förbi och undrade om vi ville ha några krabbor och vi tackade så klart ja (trots att jag aldrig tillagat levande krabbor). Lasse kastade ned några krokar i vattnet och vips hade vi napp! Fina fisken till middag! I viken fanns det gott om sälar som nyfiket tittade upp ur det klara vattnet. De höll sig nära båten och det KAN vara så att de hoppades på lite rester från vår fisk. My navy seals…

Ön Cannas Protestantiska kyrka med keltiskt kors

Vackra blommor i kyrkoträdgården

Denna bok hittade vi souvenirbutiken 

Våra grannar som kom med nyfångad krabb

Dimman rullar undan och ön Rhum träder fram i öster

2016-08-04

Vi fortsätter norr ut och tar oss i 8 m/s nordostlig vind mot Loch Scavaig. 

Tydligen god fångst idag av fåglarna att dömma

Havssula

Efter 14 distansminuter kommer vi fram till de höga bergen som omger viken i Loch Scavaig och det är lite trångt och trixigt att ta sig in viken då starka kastvindar susar ned för de branta bergen. När vi ankrat upp snurrar båten fram och tillbaka av vindbyar i 15 m/s. 

Loch Scavaig med toppar runt 1000 möh i bakgrunden

Väderutsikterna säger att vinden ska mojna så vi sätter upp ankarsegel för att få lite mer stabilitet och tar en kaffe i sittbrunnen medan vi njuter av den vackra utsikten. Bergen omger oss majestätiskt och vatten rinner nedför bergsklipporna som små vattenfall. Vinden mojnar som förutspått och det blir alldeles lugnt och stilla i viken. 

Ankarseglet på plats

Vi hoppar i dingen och tar oss till land för att upptäcka området. Vi har nu fått sällskap av en båt med engelsk besättning. Jag som klurat på hur jag ska tillaga mina två krabbor som ligger i hinken frågar om de vet hur man gör, men nää inga krabb-gourmander här inte. Jag får nog ”freebase’a” min krabb-middag. Väl i land promenerar vi till Loch Scavaig lake. Otroligt vackert och sagolik miljö där man nästan förväntar sig att drakar och demoner ska komma flygande. Några hjortar tar sig en kvällspromenad vid vattnet och tittar nyfiket på oss utan att vara det minsta rädda.

Då var det krabb-mördar dax J Fyller den stora kastrullen med vatten, salt och en massa kryddor. När vattnet kokat upp är det dags för mördar-ritualen. Jag tar den stora krabban och ett tu tre släpper ned den i det kokande vattnet. Hu lite läskigt var det men det blev hiskeligt gott! Vi behöver bara lära oss hur man äter innanmätet så kommer vi bli fullfjädrade krabb-gourmander!

När vi avslutat vår fantastiska sea-food middag så blev vi anropade på WHF av den andra båten ”Sea Wind come over for a drink” så vi tar dingen över och har en mycket trevlig kväll med de nya bekantskaperna från England.

2016-08-05

Vi tar oss vidare upp mot Loch Duich i slör och läns och ankrar upp mitt emot slottet Eilean Donan castle. 

Regnbåge och tidvatten race på väg mot Loch Duich

Eilean Donan castle

Lasse skickar ned en fiskelina med några krokar och det tar bara ett par sekunder innan det nappar och han får upp både sej och bergstorsk som hamnade i stekpannan på en gång. Det är verkligen en härlig känsla att fånga sin egen mat.

Nyfångat

2016-08-06

Navtexens senaste väderprognoser vittnar om ett lågtryck som är på ingång. Det utfärdas både kuling och stormvarning så vi beger oss iväg för att söka en mer skyddad hamn. Vindarna ökar under dagen och barometern sjunker snabbt från 1019 Mb till 1014 Mb. Stornoway Coastgard varnar för, ett för säsongen, osedvanligt djupt lågtryck. Vi seglar på allt vi kan mot Portree där vi vet att vi kan ligga säkert vid kraftiga sydvästliga vindar. 

Ser ni ansiktet

Stormställ på

Det ligger ett flertal båtar förtöjda vid gästbojarna och vi lyckas också få fatt i en. Kvällen i Portree blir ganska lugn vindmässigt så vi passar på att göra stan innan stormen brakar loss. Vi hittar en mysig pub och tar en lokalproducerad öl, ”Sky Red”. Den lilla ape-katten får en fin skotsk schal och ett vackert spänne för att hålla ihop den. Jag känner mig högtidlig som en Skotsk dam  när det varma ull-tyget sveps om mina axlar. Tack min älskade man för att du skämmer bort mig med så mycket kärlek och presenter!

Portree med sina pastellfärgade hus

Lägg till bildtext

Dagen efter har barometern sjunkit till 1005 Mb och det stormar rejält! Vi ser hur havet ryter och båtarna slits i sina förtöjningar. De som har dingen kvar efter båten får se den snurra runt som en propeller. Vår ligger tryggt surrad på fördäck. Vi tillbringar dagen inne i båten och myser, spelar kort och tittar på film.

Busväder

När en ny dag gryr har vinden mojnat och vi får besök av våra vänner Anna och Gustaf på Muckle Flugga. Det blir god mat och dryck och vid midnatt Sailing by med Engelsmannen som inleder BCC shipping forcast.

Caledonian Canal till Port Ellen

2017-07-26

Det var spännande att få slussa och se de vackra miljöerna genom kanalen,  men det känns skönt att komma ut på havet igen! Känner frihet och lycka när vi lämnar kanalen och beger oss till Oban (Kerrera).  

Ardgour lighthouse

Vi besöker Oban och provianterar mat och en del fin whiskey. Oban ser typiskt skotskt ut med alla gamla stenhus.

På whiskey expedition 

Oban

På kvällen ankrar vi upp i Ardencaple bay och vattnet ligger spegelblankt och vi ser en häger som spatserar i vattenbrynet. Det är lugnt och stilla trots att det ligger ett antal andra båtar i viken. Jag får visa mina fiskrensarskills då vi fått upp ett par fina makrillar som vi sedan steker i pannan och serverar med lite kokt potatis och dillsås. Dill är en krydda som är väldigt svår att få tag på i Skottland, men jag lyckades hitta en knippe på Tesco i Oban. Happy days!

Ardencaple bay

Susanne filear sin första fångst

Nöjd storfiskare

2017-07-28

Vi sätter gennaker och drar iväg mot Jura i svag nordvästlig vind. 

På väg söderut utefter Juras västra kust

Susanne njuter av det vackra vädret

När vi passerar det trånga sundet Corrywreckan stannar vi upp och tittar på de otroliga strömmar som dånar genom sundet. Det är bara de modiga eller dumdristiga som tar sig igenom sundet när vinden är stark och västlig. Trots att det i stort sett är stiltje idag kan vi se hur vattnets virvlar närmar oss som en dånande malström. 

Vi sätter fart för att inte hamna i trubbel. Fortsatta seglingen denna dag går långsamt då vinden är svag men jag passar på att fiska med dörjen. Plötsligt känner jag stornappet i linan och jag får slita för att få upp min fina fångst. Fyra stora makrillar på kroken, lyckan är fullkomlig för ”apekatten”. Jag har blivit en riktig hejjare på att hugga huvudet av dom och ta ut inälvorna. J 

Vi ankrar upp på Jura vid sextiden och vi är helt ensamma i den stilla viken. Lasse sjösätter dingen och vi tar oss i land. Kvällssolen ger ett magiskt sken och vi utforskar närområdet med dess vackra natur. Det är något alldeles speciellt att komma till en ö bara vi två. Får känslan av att det bara finns vi kvar på jorden och att vi kommit till paradiset. Lasse och Susanne 2016 års Adam och Eva. 

Vår alldeles egen vik

iPhone fotografering i den "högre" skolan

Att peta en näsa 

Solen har gått ner över vår egen vik

Dagen efter tar vi med oss matsäck och sätter på oss vandrarkängorna och beger oss ut på en utflykt för att uppleva Jura. Ovan stranden ligger det tonvis med runda stenar som formats av inlandsisen. 

Love rock

Vi vandrar längs kustremsan och njuter av det vackra sceneriet.  Plötsligt ser vi en flock med hjortar som skrämda springer iväg. De håller ihop när de tar sig till närliggande kullar och stannar upp för att titta på oss. 

Utsikt över vår vik..och bortanför horisonten...Amerika

Detta har vi helt för oss själva

Oändliga vidder

En flock med "red deer"

Vi tar oss över på andra sidan och möts av en strand som ser ut att ligga i Söderhavet om det inte vore för vattentemperaturen…11 grader. Vi vandrar upp på en höjd och lägger oss i gräset och tar vår matsäck. Kan man vara lyckligare än så här? Vi känner båda sådan tacksamhet över att få uppleva detta tillsammans.

Innan man stoppar tårna i vattnet tror man att det är Söderhavet

Rast, vila och dags att lufta fötterna

Ormbunksskog

2016-07-30

Vi seglar iväg i en fin slör mot Lagavulin. Solen skiner och vi har fem till tio meter per sekund nord västlig vind. 

En av de tre topparna i the Paps of Jura

Dags att fiska igen

McCarthur Head Lighthouse. Sound of Jura

Det är en ganska trång ingång till viken i Lagavulin och Sea wind lyckas dunsa mot de vassa undervattensklipporna både på väg in och sedan dagen efter även på vägen ut. Ett tips är att noggrant läsa beskrivningen i pilotboken och följa den. Inte bara lite på att det gick så bra sist, enligt kapten. 

Ganska nöjd för ankar Lagavullin bay

Vi tar en tur i land och bokar en Whiskey tasting till dagen därpå. Det visar sig att Lagavullin firar sitt 200 års jubileum så det passar ju bra. Under kvällen far Susanne runt båten i dingen för att tvätta skrovet som blivit smutsigt.

Visningen börjar med en tur genom destilleriet och det doftar torv och säd. Vi får sedan smaka på ett flertal av Lagavullins whiskey sorter tillsammans med olika smakförstärkare. Whiskeyn smakar olika beroende på vad man har till. Vaniljsocker, torv, havssalt, torkade fikon och många andra spännande smaker förgyllde whiskyn.        

     

"Flitiga Lisa"

Sea Wind i Lagavullin bay

Whiskey provning