Det var spännande
att få slussa och se de vackra miljöerna genom kanalen,men det känns skönt att komma ut på havet
igen! Känner frihet och lycka när vi lämnar kanalen och beger oss till Oban
(Kerrera).
Ardgour lighthouse
Vi besöker Oban och
provianterar mat och en del fin whiskey. Oban ser typiskt skotskt ut med alla
gamla stenhus.
På whiskey expedition
Oban
På kvällen ankrar
vi upp i Ardencaple bay och vattnet ligger spegelblankt och vi ser en häger som
spatserar i vattenbrynet. Det är lugnt och stilla trots att det ligger ett
antal andra båtar i viken. Jag får visa mina fiskrensarskills då vi fått upp
ett par fina makrillar som vi sedan steker i pannan och serverar med lite kokt
potatis och dillsås. Dill är en krydda som är väldigt svår att få tag på i
Skottland, men jag lyckades hitta en knippe på Tesco i Oban. Happy days!
Ardencaple bay
Susanne filear sin första fångst
Nöjd storfiskare
2017-07-28
Vi sätter gennaker
och drar iväg mot Jura i svag nordvästlig vind.
På väg söderut utefter Juras västra kust
Susanne njuter av det vackra vädret
När vi passerar det trånga
sundet Corrywreckan stannar vi upp och tittar på de otroliga strömmar som dånar
genom sundet. Det är bara de modiga eller dumdristiga som tar sig igenom sundet
när vinden är stark och västlig. Trots att det i stort sett är stiltje idag kan
vi se hur vattnets virvlar närmar oss som en dånande malström.
Vi sätter fart för att inte hamna i trubbel.
Fortsatta seglingen denna dag går långsamt då vinden är svag men jag passar på
att fiska med dörjen. Plötsligt känner jag stornappet i linan och jag får slita
för att få upp min fina fångst. Fyra stora makrillar på kroken, lyckan är
fullkomlig för ”apekatten”. Jag har blivit en riktig hejjare på att hugga
huvudet av dom och ta ut inälvorna. J
Vi ankrar upp på Jura vid sextiden och vi är helt ensamma i
den stilla viken. Lasse sjösätter dingen och vi tar oss i land.
Kvällssolen ger ett magiskt sken och vi utforskar närområdet med dess vackra
natur. Det är något alldeles speciellt att komma till en ö bara vi två. Får känslan
av att det bara finns vi kvar på jorden och att vi kommit till paradiset. Lasse
och Susanne 2016 års Adam och Eva.
Vår alldeles egen vik
iPhone fotografering i den "högre" skolan
Att peta en näsa
Solen har gått ner över vår egen vik
Dagen efter tar vi med oss matsäck och
sätter på oss vandrarkängorna och beger oss ut på en utflykt för att uppleva
Jura. Ovan stranden ligger det tonvis med runda stenar som formats av
inlandsisen.
Love rock
Vi vandrar längs kustremsan och njuter av det vackra sceneriet. Plötsligt ser vi en flock med hjortar som
skrämda springer iväg. De håller ihop när de tar sig till närliggande kullar
och stannar upp för att titta på oss.
Utsikt över vår vik..och bortanför horisonten...Amerika
Detta har vi helt för oss själva
Oändliga vidder
En flock med "red deer"
Vi tar oss över på andra sidan och möts
av en strand som ser ut att ligga i Söderhavet om det inte vore för
vattentemperaturen…11 grader. Vi vandrar upp på en höjd och lägger oss i gräset
och tar vår matsäck. Kan man vara lyckligare än så här? Vi känner båda sådan
tacksamhet över att få uppleva detta tillsammans.
Innan man stoppar tårna i vattnet tror man att det är Söderhavet
Rast, vila och dags att lufta fötterna
Ormbunksskog
2016-07-30
Vi seglar iväg i en
fin slör mot Lagavulin. Solen skiner och vi har fem till tio meter per sekund
nord västlig vind.
En av de tre topparna i the Paps of Jura
Dags att fiska igen
McCarthur Head Lighthouse. Sound of Jura
Det är en ganska trång ingång till viken i Lagavulin och Sea
wind lyckas dunsa mot de vassa undervattensklipporna både på väg in och sedan dagen efter även på vägen ut. Ett tips
är att noggrant läsa beskrivningen i pilotboken och följa den. Inte bara lite på att det gick så bra sist, enligt kapten.
Ganska nöjd för ankar Lagavullin bay
Vi tar en tur i
land och bokar en Whiskey tasting till dagen därpå. Det visar sig att Lagavullin firar sitt 200 års jubileum så det passar ju bra. Under kvällen far Susanne
runt båten i dingen för att tvätta skrovet som blivit smutsigt.
Visningen börjar
med en tur genom destilleriet och det doftar torv och säd. Vi får sedan smaka
på ett flertal av Lagavullins whiskey sorter tillsammans med olika
smakförstärkare. Whiskeyn smakar olika beroende på vad man har till.
Vaniljsocker, torv, havssalt, torkade fikon och många andra spännande smaker
förgyllde whiskyn.
Det samlas ett
flertal båtar i fösta slussen och vi klarerar in genom att visa passen och
betala kanalavgift. För 2750 kronor får vi slussa igenom hela Caledonia
kanalen, nyttja alla faciliteter och hamnar längs kanalen. När vi kommer till
Inverness Seaport Marina inväntar vi en ny besättningsmedlem. Vi får besök av
en äkta ”klan”Skotte,
Keir Mc Kenzie.
Lasse lärde känna honom 2007 under Classic Malt Cruise och de har sedan dess
varit goda vänner. Keir är en helt underbar människa med en stor portion humor.
Det första han deklarerade när han kom ombord var att de första 24 timmarna
gäller ”princessrules” och med det menas att man inte behöver göra ett handtag
det första dygnet eftersom man inte hittar i båten. Mr Mc Kenzie får sina princessrules
det första dygnet men sedan är det ”no mercy” och diskhandskarna tvingas på!
Keir McKenzie
Gloves on
Vi delar på
arbetsuppgifterna när vi slussar genom kanalen och Kier går ofta i land och
bistår oss med tamparna. Det är verkligen en fördel att vara tre när man
slussar. Det är en viss teknik att hålla båten på plats när vattnet strömmar in
i slussen. Tur att kaptenen är tålmodig och van vid att slussa.
I väntan på att få börja slussa
Vi börjar vår färd mot de första slussarna
Vår "line handler" på land d.v.s. Keir
Susanne håller koll på förtöjningarna
Sceneriet är
som en dröm. Vi glider sakta genom kanalen som är helt spegelblank och grönskan
fångar upp hela den gröna skalan på färgkartan.
Vi glider fram i ett vackert landskap
Keir vid rodret
Ut på Loch Ness
Urquhart Castle
Förtöjda i Fort Augustus
Den "perfekta seglarhustrun" är på väg att fixa nybakade muffins
Amazonas...eller Caledonia Canal ?
Dimhöljda berg och dalar
Exotisk vegetation
Sista kvällen på kanalen möter
Lasses tidigare arbetskamrat Colin Lockhart och dennes fru Wang Wha upp. Lasse
och Colin känner varandra från tiden i Glasgow på tidiga nittiotalet.
Collin och Wang Wha
Våra norska "grannar"
Jag dukar upp till fest och den norska grannbåten
ansluter också. Vinet flödar och maten är gudomlig, Lasse står vid grillen och
det är mycket skratt och liv på Sea Wind. Kier och jag munhuggs om allt möjligt
och han säger då: ”I have little shame but you have no shame”. Ha ha, han
tycker tydligen att jag är frispråkig och det KAN vara så att han har rätt…. 2017-07-26 Efter en "blöt" och festlig kväll börjar något trötta kanalfarare färden nerför Neptunes Staricase. D.v.s. de åtta slussar som tar oss till havet 20 meter längre ner.
På väg ner för "Neptune Staircase"...mot Atlantens blåa vatten
