Till och i Norge

Äntligen på väg

Det är den 15e juli och sommarsemestern har börjat och vi bägge är så lyckliga och entusiastiska över att få ha sex veckor tillsammans på Sea Wind. Det är första gången vi får vara lediga tillsammans under så lång tid. Solen skiner och det är en fantastisk dag att börja vår segling. För mig (Susanne) är det första gången jag kommer att sitta nattvakt och det känns spännande och pirrigt. Att ensam ta ansvar för båten och dess framfart känns både ansvarsfullt och roligt och jag känner mig stolt över att Lasse litar på att jag klarar av det. Vi börjar med att åka till Björkö för att fylla upp tanken sedan sätter vi segel och beger oss ut på havet. Det är västlig vind så vi börjar med ett slag mot sydväst ner mot Danmark för att sen slå och lägga oss på en nordvästlig kurs, mot norska Sörlandet.

På väg västerut

Vinden friskar i och vågorna växer. Jag börjar känna mig rejält illamående och Lasse fixar lite mat. Vi diskuterar hur vida vi ska fortsätta eller gå in till kusten och avvakta tills vädret blivit bättre. Jag känner mig lite bättre efter måltiden och frågar Lasse hur det blir om vi fortsätter över till Norge. Lasse svarar att det kommer att det kommer att bli ett helvete på grund av att utsikterna säger västlig kuling. Tufft och motigt men jag tycker att vi ändå kör. 

Efter ett slag så är kursen nordväst. Rakt mot solnedgången.

Väl ute på Skagerack sätter sjösjukan in igen och jag mår riktigt illa. Det känns som om magen ska vända ut och in på sig själv efter allt kräkande. Klockan närmar sig åtta på kvällen och det är dags för min första vakt.

Lasse säger att han inte brukar gå och lägga sig när vakten sitter och spyr men jag torkar mig kring munnen och säger att det här fixar ”apekatten”! När Lasse väl gått och lagt sig och det är jag som är ansvarig, blir sjösjukan lite bättre. Jag aktiverar mig och håller blicken mot horisonten. Det blåser rejält, bidevind 15 meter per sekund, men jag har fin gång i båten och känner mig ganska nöjd. Lasse tar andra nattpasset och då har vinden ökat till 20 meter per sekund men Sea Wind tuffar på perfekt i cirka 20 graders lutning med sin stabila köl. 

Vid femtiden dagen efter kommer vi fram till Blindeleja på Norska sydkusten. Första prövningen är över! Vädret har slagit om solen skiner. Det känns fantastiskt att gemensamt ta sig fram över havet och väldigt skönt att sjösjukan försvunnit! Lasse säger att vi nu har fått ”sjö ben”!

Vi angör norska Sörlandet i strålande sol

Vi snirklar genom Blindeleja

Kapten försöker hålla kursen

Vi tar oss fram genom Blindeleja som är en vacker sjöväg och ankrar för natten i en skön vik där vi tar semesterns först dopp. Nästa dag fortsätter vi och ankrar till slut upp vid Ny Hellesund där vi planerar för att nästa dag runda Lindesnäs.

För ankar vid Ny Hellesund

Susanne har vakten då vi kryssar oss förbi Lindesnäs

Solen skiner och det är en härlig seglats

Lindesnäs, Norges sydligaste udde, rakt för över

Lindesnäs fyr har passerats och vi är på Nordsjön

Efter en skön dags segling är vi framme vid Farssund. En liten vacker by med söta byggnader. 

Farsund i kvällsljus

På morgonkvisten är det någon som knackar på båten så jag sticker upp huvudet genom ruffluckan. Där står en kvinna iförd folkdräkt och hon ger mig två färska frallor och en tidning. Detta var tydligen en tradition som funnits i flera år, ett slags välkomnande gest för sjöfarare som tagit sig dit. Vi följer väderrapporterna och bestämmer oss för att nu ta oss ut på Nordsjön mot Skottland 2016-07-19. 

Fina byggnader i Farsund

Vi bunkrar diesel för vår passage över Nordsjön